Petra Staaff

Petra Staaff

Pedagog, föreläsare och utbildare

Telefon: +46707454040

Epost: petra@petrastaaff.se

Jag talar om medberoende!

Vad är medberoende? Vem blir medberoende? Och går det att ta sig ur ett medberoende och bli oberoende?

Anhörig är att leva nära någon som lider av ett beroende. När en anhörig påverkas negativt och börjar anpassa sig efter den beroende, utvecklas ett medberoende. Man överger sig själv och börjar förhålla sig efter den beroende. Anpassningen är egentligen ett sätt att försöka kontrollera personen eller situationen. Den medberoende använder olika strategier för detta. Man kan bli ”mammande”, manipulerande, mästrande eller martyr. När en person överger sig själv läggs det egna måendet i händerna på andra och förmågan att hantera sitt eget liv går förlorad. För att må bra måste den medberoende se till att andra runtomkring mår bra eller agerar som den medberoende vill. Oftast ligger rädsla för konflikt eller katastrof som motiv bakom agerandet. Den medberoende behöver hela tiden någon att hjälpa för att känna sig behövd och värdefull.

​Man kan bli medberoende till olika typer av dysfunktioner; som alkohol- och drogmissbruk, sex- och kärleksberoende, spelberoende, shopping/köpberoende, arbetsmissbruk, matmissbruk/sockerberoende, ätstörning, psykisk ohälsa, narcissism/psykopati, fysisk sjukdom/funktionsnedsättning…

Det är vanligt att man inte förstår att man är medberoende och omgivningen har lika svårt att se vad som pågår. Inte sällan ligger ett starkt fokus på personen som har beroendet och de som lever runtomkring hamnar i skuggan. Att leva i ett medberoendetillstånd är slitsamt och symptom som isolering, depression, ångest, utmatningssyndrom, självmordstankar, självmordsförsök, kronisk smärta, ätstörning eller eget missbruk är inte ovanliga. Ofta kommer insikten om sitt medberoende i samband med att man klappar igenom helt och ”går in i väggen”. Men det går att ta sig ur rollen som medberoende, även om resan till ett tillfrisknande är lång och inte alltid lätt.

Tro mig, jag vet. Jag har själv upplevt medberoende, både som barn och vuxen. Jag har upplevt skulden, skammen, den tunga ansvarskänslan, Nu är jag fri och oberoende, och jag väljer att berätta om det för att fler ska kunna hitta tillbaka till ett liv som oberoende istället för medberoende. För mig är det också viktigt att alla vet hur man bäst hjälper en person som är medberoende.

I mina föreläsningar är målet att

Sprida kunskap

Är du medberoende? Du är i så fall inte ensam. Det är lätt att fastna i rollen, även när vi inte behöver det. Många fortsätter att möta livet som om de vore medberoende, till människor i sin omgivning och livet självt. För att bli lämna sitt medberoende och bli oberoende måste man titta på sig själv och förstå att förändringen börjar där.

De flesta känner nog någon som är medberoende, men inte sällan står omvärlden rätt oförstående och frågande kring hur den medberoende väljer att stanna kvar i ett destruktivt förhållande, hur man kan släta över, skydda, omhulda, hjälpa någon som inte verkar vilja bli hjälpt. För att kunna förstå behövs kunskap. Man behöver kunskap för att kunna hjälpa och förstå en vän, kollega, anställd, släkting… Man måste veta hur och varför man fastnar i ett medberoende, hur det uttrycker sig. För mig som tidigare arbetat som lärare är det dessutom viktigt att veta vilka signaler ett barn eller en ungdom sänder ut när hon eller han inte har förmågan att kunna uttrycka sig i ord. Ju tidigare ett medberoende upptäcks, desto bättre. Inte minst handlar det också om kunskap om hur man bäst hjälper, och vart man kan vända sig om den egna hjälpen inte räcker till.

Väcka känsla

För att kunna ta till sig och verkligen förstå den problematik jag pratar om krävs en känsla för ämnet, det ska väcka tankar och skapa diskussioner. Därför varvar jag föreläsningarna med egna erfarenheter, kanske läser jag ett stycke ur en bok, visar en kort film och inte minst visar jag många bilder.

Förmedla hopp

Det går att ta sig ur ett medberoende. Det går att förstå. Det går att hjälpa. Och det finns alltid hopp. Det är egentligen kärnan i alla föreläsningar jag gör -förmedla hopp. Hopp om förändring, hopp om en väg tillbaka, hopp om liv. Det krävs bara lite kunskap och mod.